Leta i den här bloggen

fredag 26 november 2010

Från nybörjare till glad amatör :P

Hej alla trevliga vänner.
Tack för ert stöd under min resa igenom Sverige och Finland. Utan er hade jag inte klarat mig. Tyvärr hann verkligheten ikapp mig när det gäller ekonomin, och det med besked. Jag har fått lånat pengar så jag skulle kunna genomföra det jag har gjort. Men mina skulder har växt lavinartat och jag kunde inte låna mer. Det svider att inte ha råd att paddla Danmark också, jag hade ju tiden/utr/viljan och kunskapen men inte ekonomi =( Min första månad jag var hemma så försökte jag få in pengar, men kunde inte bryta min tjänstledighet på mitt jobb för då hade jag inte fått ledigt igen för att kunna fortsätta. Så jag hade inget jobb=lön, ingen fast bostad och med en massa fasta kostnader att betala.

Varför ger jag då ut på en sådan här resa?
Tyvärr så kan vi inte styra över livets gång.
Allt började med att jag bröt upp ett 16 års långt förhållande som jag hade två barn i.
Min trygga och fasta tillvaro försvann och självkänslan fick en ge vika. Man kände sig värdelös som människa och visste inte hur det skulle bli med barnen och framtiden. Till och med mina andra fasta punkter i livet fick sig en törn tex jobb och gymnastiken. Mitt glada jag började försvinna......
Strax efteråt så fick vi ett dödsfall i cancer i släkten som hade väldigt snabbt sjukförlopp.
Bara några månader senare dog min morfar som var min ledstjärna/förebild och även han försvann av cancer efter en kort tids sjukdom.
Nu visste jag inte hur jag skulle tackla livet och gymnastiken som har varit min fristad började kännas jobbig. Även jobbet och arbetskamraterna hade det svårt tidsvis att möta mig.
Idén fick jag när det blev slut med sambon men NU ville/behövde jag bryta mitt livsmönster och göra något som jag aldrig hade gjort förut eller någon annan. Ville bevisa för mig själv och andra att jag dög till något och att hitta tillbaka och lära mig hitta dom små guld-korna i livets sand.
Att det blev paddling var ingen självklarhet utan det kunde bli vad som helst.
Hade en mamma på gymnastiken som visade mig skönheten med att paddla havs-kajak.
Vid denna tidpunkt träffade jag en ny kvinna som lyckades med att bryta och stanna upp den negativa spiralen i mitt liv. Började åter igen tro på mig själv och se lite ljusglimtar här och där. Tog kontakt med butik för utbildning/grundkurs i havskajak och den varade i 2 dagar. Ägaren på butiken/skolan visade intresse för att hjälpa mig och han började ringa runt och dra i sina kontakter för ev sponsorer. Blev medlem i en kajak-klubb i min hemstad och kunde nu träna lite på egen hand. Sommaren gick och hösten kom och nu började saker och ting falla på plats men då kom nästa smäll. Fick besked att min mor hade cancer och mindre än 1 månad senare ( sep-2009 )gick hon bort :(
Nu sjönk jag ner igen ännu hårdare. Var nära på ge upp allt och bara vara. Men jag hade mina barn att tänka på. Resan kunde bli min räddning att hitta tillbaka till livet igen.
Jag fick kurser på Eskimå-svängar av ägaren till butiken och nu hade han hittat några ev sponsorer som var villiga att hjälpa mig. Känslomässigt var jag långt ifrån toppen och nu var allt bara jobbigt. Liten ljusglimt blev det när jag blev sambos och flyttade till en annan stad. Våren kom och nu var det inte långt ifrån start, fick möjlighet att följa med upp till Stockholm och vildmarks-mässan. Där fick jag insikt av en massa erfarna paddlare att Norge skulle bli för farligt för en nybörjare och jag borde starta ifrån gränsen istället. Lyssnade och tog beslutet att starta ifrån Oslo och en månad senare, bla för att all min utr inte hade kommit ännu. 3 veckor innan start kom en kall-dusch, det blev ett snabbt slut och jag blev åter igen singel. Det stöd som jag hade hoppats/trodde på försvann och nu hade jag bara barnen kvar som var mina ledstjärnor.
Resten står att läsa på min blogg =)

Hittade jag det som jag sökte med resan?
JA, tack vare alla fina och goda människor längs vägen mår jag otroligt bra idag.
Jag valde att plocka ut dom små positiva guld-korna ifrån varje person och omvandlade det till verktyg att jobba med så jag blir bättre och gladare. Det kunde vara andra människors erfarenheter, sätt att bete sig, ord/tankar dom sa och kroppsspråket som har gjord en hel del av den jag är idag. Nu är jag starkare än någonsin iaf nästan på alla plan. Förutom ekonomin som ligger i botten.
Men när man har nått botten kan det ju bara bli bättre ;)

Hade jag kunnat ändra på något med facit i hand?
Ja, det hade jag.
Ångrar jag något på min resa?
Nej, om jag inte hade gjort som jag gjorde hade jag inte varit den som jag är idag.
Dom längre möterna med personer, resorna hem till mina barn och dom extra lyxen när jag mådde som sämst var nödvändigt enligt mig. Att min planering var nästan lika med noll ifrån början blev bättre med resans gång och det stärkte mig.
Jag tog tag och lyckades lära mig så att kajaken och jag blev ett. Varje dag blev en utmaning och varje dag växte jag som person. Att ta kontakt med främmande människor, ta hänsyn lyssna har varit en bra erfarenhet som jag kommer att ha nytta av resten av mitt liv.
Hoppas en dag att jag kan hjälpa en annan människa på rätt väg i livet, med hjälp av mina erfarenheter.

Varför hade jag inte mer startkapital ifrån början?
Tyvärr väljer vi inte andras livsöden och man kan inte styra allt i sitt eget.
Hade inga pengar på banken och jag försökte så gott jag kunde att tjäna extra innan jag reste.
Men att vara utan lön i 6 månader har sitt pris.
Jag hade 5 veckors semesterlön och en del komp men det räckte inte långt. Fick börja låna och idag har jag en hel del smålån att betala + mina fasta kostnader. Men resan har get mig verktyg att bearbeta mig själv så jag ångrar inget.
Mitt närmaste mål nu är att komma ikapp ekonomiskt och börja leva mitt nya liv som en glad positiv människa som jag är :D

Hoppas med detta brev att jag kan kasta lite ljus över en del frågor. Och att ni förstår varför jag gjorde som jag gjorde.
Idag jobbar jag heltid på mitt gamla jobb och söker fast bostad.
Åter tack till alla som har hjälpt mig .


MVH Patrik Jerksten

8 kommentarer:

  1. Har läst din blogg under hela tiden,mycket bra
    jobba på och ta hand om dina barn det andra löser sig, ha de bra Patrik

    SvaraRadera
  2. Så jäkla bra jobbat av dig Patrik!! Du har all rätt att känna dig riktigt stolt över det du åstadkommit! Och vem bryr sig om Danmark, det lär ju ligga kvar där det ligger ett bra tag till :) Och skulle det inte bli av så är ju inte det hela världen det heller.
    Du har skrivit många bra inlägg men detta var absolut det som berörde mig mest. Jag är grymt imponerad av dig! Hoppas du fortsätter hålla uppe intresset för paddlingen och allt annat spännande man kan göra där ute. Jag flyttar snart ner till Skåne, vi kanske möts i vattnen utanför Kullaberg någon dag.
    Lycka till med jobbet och familjen! Var stolt över dig själv!

    SvaraRadera
  3. Fint att höra från dig vi har undrat vad det blev av dig. Och det allra viktigaste för dig var ju att hitta dig själv. Kämpa på så ska du nog klara ekonomin. Ha det så bra i fortsättningen. Hälsningar av hela familjen Sundkvist i Öja.

    SvaraRadera
  4. Jag tänker på dig Patrik!

    Ibland måste man göra saker man känner för, oavsett vad det kostar rent ekonomiskt.
    Jag har varit där du är (rent eknomiskt) tidigare... inte kul, men tänk på; det är bara pengar och det du upplevt kan INGEN ta ifrån dig!

    Mina tankar går till dig!

    Var stark, var stolt o se ljust på framtiden!

    Stefan

    SvaraRadera
  5. Tack för ljuvlig text, Patrik, och kramar från Åbo. Du är bra ;) Hoppas ni har det lika vackert där än här med massor av snö. Nu har kajaken bytts till skidor :) Låt livet bära dig framåt!
    Ami

    SvaraRadera
  6. Jag förstår vad du talat om,, även om jag och Linda gjorde det i ett miniformat. Vi kan alltid ta det med ossi livet som kommer och för mig var det viktigaste att jag gjorde det. Allt annat är en bonus. Kråkor kraxar alltid men vad annars ska dom göra. men många kråkor har tyssnat och de övriga skiter jag i. Kan gå vidare med stadigare grund. Har varit med om något som är min upplevelse och ingen annas och tror att det är lika dant för dig. Är så stolt att vi fått vara delaktig i din resa under två dagar. Upplevt ett kamakasianfall i bastun och god öl. Du har alltid ett rum i Norrland och för att det ska vara smidigt så tycker jag att Piteå kan vara lämpligt att sikta in sig på.. Norrland är så förbannat stort,, Åke Linda och niklas hälsar till dig och av mig får du en bamse kram, God Jul på dig och det nya året ska bli Gott / Ingela

    SvaraRadera
  7. Fantastisk berättelse. Livet far ibland fram hårt med oss, Patrik.
    Känner för dig och hoppas att allt ordnar sig på sikt.

    Det finaste och mest ansvarsfulla uppdrag vi äger är att vara goda fäder. Att barnen är stolta för oss.

    Lev väl.

    Från någon som följt dig på avstånd

    SvaraRadera
  8. Fick besked att min mor hade cancer och mindre än 1 månad senare ( sep-2009 )gick hon bort :(
    Nu sjönk jag ner igen ännu hårdare. Var nära på ge upp allt och bara vara. Men jag hade mina barn att tänka på. Resan kunde bli min räddning att hitta tillbaka till livet igen.

    SvaraRadera